Lördagar

På senare tid har lördagarna blivit otroligt värdefulla. Nästintill en helig dag, då jag inte vill göra något alls. Mer än bara vara hemma. Och andas. Känna att jag också kan få vila. För att jag aldrig känner det annars. Det är så mycket runt mig. Så mycket som ständigt hotar att suga in mig och dra ner mig i en virvelström. Utan att jag kan simma.

Idag var jag hos en kär vän jag inte träffat på länge. Men det sved ändå. Den där förlorade lördagen, som plötsligt inte var min länre. Det kändes som om jag missade ett andetag. Jag drar efter luft.