Ibland blir jag så uppslukad av fina saker att jag nästan glömmer att andas. Men det är det värt, för vissa bilder gör mig lycklig. Idag är temat: kyssar, hångel & mys!
Och den som är det minsta uppmärksam anar nog en viss längtan hos mig att bli kär igen. Och att det den här gången ska bli något bra av det.
Ont. Det gör ont i lungorna. Snuvan och hostan har gett med sig, men en lätt andnöd fyller mig. Och den gör ont. Riktigt ont.
Hursomhelst. Just nu är jag lite kär i de här underbara "note to self". Funderar seriöst på att köpa lite färgat papper och börja tillverka mina egna. Eller så får de kanske vänta tills jag flyttat hemifrån... ;)
Den här nedan kommer inte från samma ställe, men på något sätt tycker jag ändå att de hör ihop. Som en liten saga om en flicka som blivit dumpad av sitt livs stora kärlek och försöker lära sig att leva igen. Tror banne mig att jag ska skriva en novell om det. Nu.
Det strular med ryskan. För det första var det ingen som kom på den briljanta idéen att tala om för mig att jag fått klar tecken att läsa kursen. För det andra har nu en av lektionerna flyttats till en tid då jag inte kan. Suck suck suck....
Jag är sjuk. Förkyld. Sedan två dagar. Fast nu hostar och snörvlar jag inte lika mycket längre, det är mer en smärta som sitter innuti. Som gör mig helt matt. Och konstant hungrig. Jag känner mig så oerhört isolerad, lite som en planet som glidit ifrån sitt solsystem och nu fladdrar runt bäst jag kan ute i rymden. Suck.
Tillsammans är man mindre ensam, eller Ensemble c'est tout som den heter på det underbara språket franska, är en underbar film om fyra helt olika personer som helt plötsligt bor under samma tak. Det är den unga och alldeles för magra städerskan Camille (Audrey Tautou), som tecknar helt underbara porträtt av människorna hon möter. Camille flyttar in hos Philibert (Laurent Stocker), en stammande aristokrat som är oerhört stolt över sin familjs historia. Själv arbetar han som vykortsförsäljare utan ett muséeum. Hos Philibert bor även Franck (Guillaume Canet), en vresig men fruktansvärt snygg kock som är sjuk av oro över sin mormor Paulette (Françoise Bertin). Den gamla damen har efter en bruten lårbenshals blivit tvungen att flytta till ett ålderdomshem, vilket är hennes största fasa här i livet.
Ensemble c'est tout är hur som helst en fin liten fransk sak att titta på såhär när hösten smyger sig på. Och den lämnar glädje efter sig. Det är viktigt.
Bless and love
Tjocka, blonda ögonfransar. Åh! Mitt hjärta smälter och jag blir helt galet faschinerad. Varför envisas alla tjejer med att kladda svart mascara på sina fransar?
