mejochdej...

Take a deep breath

2009-09-13T09:47:00.000-07:00

Ibland blir jag så uppslukad av fina saker att jag nästan glömmer att andas. Men det är det värt, för vissa bilder gör mig lycklig. Idag är temat: kyssar, hångel & mys!

Och den som är det minsta uppmärksam anar nog en viss längtan hos mig att bli kär igen. Och att det den här gången ska bli något bra av det.

Bless and love

Berättelsen om flickan som ville fortsätta leva

2009-09-08T13:31:00.000-07:00

Ont. Det gör ont i lungorna. Snuvan och hostan har gett med sig, men en lätt andnöd fyller mig. Och den gör ont. Riktigt ont.

Hursomhelst. Just nu är jag lite kär i de här underbara "note to self". Funderar seriöst på att köpa lite färgat papper och börja tillverka mina egna. Eller så får de kanske vänta tills jag flyttat hemifrån... ;)

Den här nedan kommer inte från samma ställe, men på något sätt tycker jag ändå att de hör ihop. Som en liten saga om en flicka som blivit dumpad av sitt livs stora kärlek och försöker lära sig att leva igen. Tror banne mig att jag ska skriva en novell om det. Nu.

Vad har ni för er?

Bless and love

Varför allt detta byråkratiska krångel hela tiden?

2009-09-08T06:24:00.001-07:00

Det strular med ryskan. För det första var det ingen som kom på den briljanta idéen att tala om för mig att jag fått klar tecken att läsa kursen. För det andra har nu en av lektionerna flyttats till en tid då jag inte kan. Suck suck suck....

Bless and love

Jag känner mig som en planet som glidit ifrån sitt solsystem

2009-09-08T06:17:00.000-07:00

Jag är sjuk. Förkyld. Sedan två dagar. Fast nu hostar och snörvlar jag inte lika mycket längre, det är mer en smärta som sitter innuti. Som gör mig helt matt. Och konstant hungrig. Jag känner mig så oerhört isolerad, lite som en planet som glidit ifrån sitt solsystem och nu fladdrar runt bäst jag kan ute i rymden. Suck.

Bless and love

Ensemble c'est tout

2009-09-08T05:35:00.000-07:00

Tillsammans är man mindre ensam, eller Ensemble c'est tout som den heter på det underbara språket franska, är en underbar film om fyra helt olika personer som helt plötsligt bor under samma tak. Det är den unga och alldeles för magra städerskan Camille (Audrey Tautou), som tecknar helt underbara porträtt av människorna hon möter. Camille flyttar in hos Philibert (Laurent Stocker), en stammande aristokrat som är oerhört stolt över sin familjs historia. Själv arbetar han som vykortsförsäljare utan ett muséeum. Hos Philibert bor även Franck (Guillaume Canet), en vresig men fruktansvärt snygg kock som är sjuk av oro över sin mormor Paulette (Françoise Bertin). Den gamla damen har efter en bruten lårbenshals blivit tvungen att flytta till ett ålderdomshem, vilket är hennes största fasa här i livet.

Ensemble c'est tout är hur som helst en fin liten fransk sak att titta på såhär när hösten smyger sig på. Och den lämnar glädje efter sig. Det är viktigt.
Bless and love

Blonda ögonfransar

2009-09-05T14:49:00.000-07:00

Tjocka, blonda ögonfransar. Åh! Mitt hjärta smälter och jag blir helt galet faschinerad. Varför envisas alla tjejer med att kladda svart mascara på sina fransar?

Bless and love

Skrattrynkor

2009-09-05T14:46:00.001-07:00

Är det något jag verkligen älskar när människor har, så är det skrattrynkor. För de betyder att de ler mycket. Och sådana människor älskar jag.

Bless and love

Lördagar

2009-09-05T14:36:00.000-07:00

På senare tid har lördagarna blivit otroligt värdefulla. Nästintill en helig dag, då jag inte vill göra något alls. Mer än bara vara hemma. Och andas. Känna att jag också kan få vila. För att jag aldrig känner det annars. Det är så mycket runt mig. Så mycket som ständigt hotar att suga in mig och dra ner mig i en virvelström. Utan att jag kan simma.

Idag var jag hos en kär vän jag inte träffat på länge. Men det sved ändå. Den där förlorade lördagen, som plötsligt inte var min länre. Det kändes som om jag missade ett andetag. Jag drar efter luft.

Torsdag

2009-08-27T12:52:00.000-07:00

Bild: niotillfem

Det blev en bra dag idag trots allt. Vaknade och var pangförkyld, men gick till skolan i alla fall. Hade psykologi. Det är så galet intressant så det finns inte. Lång lunch med underbara vänner. Råkade dock såra en av dem. Förlåt igen. Jag är helt sjukt ledsen. Jag tänkte mig inte för. Som vanligt.

Franska. Pratade med människor jag inte pratat med på länge och med nya männsikor. Det var lätt idag. Orden flöt. All blygsel var försvunnen. Underbar känsla. Matte. Räknade uppgifter jag räknat förut och försökte minnas. Det gick över förväntan.

Kultur- och idé historia. Vi pratade om kulturers framväxt och gjorde små grupparbeten. Jag kom i en så urfin grupp så det inte är klokt. Och vi skrattade så mycket tillsammans. Det var underbart.

Sedan satt jag på pappas jobb en stund. Räknade mattetal, pratade med folk och åt choklad brownie. Och läste den underbaraste boken på länge. Den får ni se en annan dag.

Åkte hem. Lagade ugnspannkaka. Var hungrig som en flock vargar och åt massor. Men jag blev mätt. Läste lite till och skrev ett referat om illegal organhandel. Nu skriver jag lite här. Snart ska jag sova. Det var min dag. Underbar när man tänker efter.

Förlåt igen.

Bless and love

Illegal organhandel och plommonkärnor

2009-08-27T12:44:00.000-07:00

Bild: Johnathan Viner

Sitter ensam och skriver ett referat om den illegala organhandeln i Israel. Äter plommon direkt från trädgården och dricker te från Gotland. Och lyssnar på underbar musik. All stress bara försvinner, det här är min egna värld. Tack Gud.

Bless and love.

10.05

2009-08-25T14:07:00.000-07:00

10.05.

Hjärtat hoppar över ett slag. Det svider till i bröstet. Förlåt. Jag tänkte på dig igen.

Preparation

2009-08-24T23:06:00.001-07:00

Bild: fffound

Jag sitter och förbereder mig. Som någon form av ritual inför det som komma skall. Dricker thé. Äter gröt. Lyssnar på fransk musik. För det finns en styrka i det. En styrka som jag kommer behöva idag.

Bless and love

Le love

2009-08-23T05:41:00.000-07:00

I: Okänd II: Anders Petersen

Läste det här underbara mejlet på Le love. Och det fick mig att inse att precis såhär är det. Även om vi vill
uppnå perfektionism, så existerar den inte. Men det finns kärlek. Oerhört mycket kärlek, och det enda hotet mot den kärleken är vår förmåga att frukta kärleken. Att inte våga älska.

My life has been short but I have already learned quite a bit about love... Not through personal experience, but more through seeing others I know love. Some love and lose, some lose someone they might have loved and luckily some love each other forever. I think about that one or many loves constantly, always hoping I don't miss my chance. My fear of never finding that love has made me create an unattainable goal in my head: find the perfect guy you will find the perfect relationship and you will get the perfect life. That whole scenario is what I've been looking for.

But I have realized That kind of perfectness does not exist in a person. It exists in a connection, a relationship. That is what love is. Love is that person who isn't necessarily perfect, but it perfect for you.

They say real love comes when you aren't searching for it. I used to think that it was absurd to say that because most everyone is searching for love; and many do find it. But of all those people I know, who I've watched love, though it may not have lasted forever, I've realized one thing. They all loved. There isn't a person I know who could end their life saying they haven't loved. The moment I realized that was the moment I stopped searching. I stopped searching for that perfect guy, for that perfect relationship, for that perfect life.

I've never been in love. But I am waiting for it. No longer searching. Waiting, because I know it will come.

Bless and love

We got a very important date

2009-08-22T04:01:00.000-07:00

Åh! Tim Burtons Alice in Wonderland längtar vi galet mycket till, eller hur?

Nio ord:

Tim Burton.

Johnny Depp.

Alan Rickman.

Helena Bonham-Carter

Enastående!

Bless and love

Oren Lavie - Her Morning Elegance

2009-08-21T16:37:00.000-07:00

Ikväll har jag blivit lite kär i den här låten. Den är söt. Och han sjunger så mjukt. Som bomull och varma kramar ungefär.
Bless and love

Ååååh!

2009-08-21T16:34:00.000-07:00

Det är så galet lyxigt att kunna sitta uppe klockan halv två på natten, läsa bloggar och fundera. För allt är mycket bättre på nätterna. Man smider de bästa planerna, och drömmarna är realistiska. Det är så galet bra.

Förut hittade jag pappas gamla skolkatalog från 81/82. Det var roligt. Särskilt när pappa började visa mig en massa av hans kompisar. För en del av dem ser fortfarande likadana ut. Bara lite äldre...

Bless and love

Bloglovin

2009-08-21T13:12:00.001-07:00

Följ min blogg med bloglovin

Kaos

2009-08-21T13:11:00.000-07:00

Jag lever i någon form av organiserat kaos just nu. Skrivbordet fullt av urdruckna tekoppar med tillhörande tesilar. Golvet översvämmat av klänningar, galet många väskor, böcker, mina föräldrars gamla fotoalbum med minnen från innan jag var född och en persisk mattta längst ner. Bokhyllan smockfull av böcker och filmer, sängkläderna i oordning till följd av nätter fulla av drömmar. Drömmar som man vaknar upp ur och fortfarande känner. Som en osynlig arm runt sig. Fast man sover ensam.

Det är mitt kaos, och för en gångs skull hittar jag det som jag vill ha. Amen på det!
Bless and love

Till Dej

2009-08-17T14:33:00.000-07:00

Jag började fundera på oss idag igen. På om det kanske skulle kunna funka trots allt. Trots allt som hänt, trots att vi båda gjort bort oss så totalt. Det är inte så någon av oss hade väntat sig kärleken, men tänk om det är så den är? Så den ska vara?

Snart, snart möts vi igen. Och jag har inte en susning om vad som kommer hända. Men jag hoppas att det blir bra. Att det blir gott. För oss båda.

Jag vet inte om jag är kär i dig, men jag saknar dig så fruktansvärt mycket. Att ligga och fnissa med dig mitt i natten i ett tält i Norrland. Att prata med dig om allt och inget i timmar. Att vi var så oerhört nära varandra ett tag. Din sånröst. Ditt hår. Att du alltid är sjuk. Att du alltid upprepar dig. Att du är så oerhört ärlig, men samtidigt aldrig vill såra någon.

Om jag hade varit en modig människa skulle jag sagt det till dej, eller i alla fall skickat ett mejl. Nu är jag inte det. Så jag postar det som inlägg på en blogg som du förmodligen aldrig kommer att läsa.

Imorgon

2009-08-16T16:07:00.000-07:00

Jag jobbar på att driva bort min ångest. Poirot med mamma. Fnissa framför en dålig digitalboxer från Telia, inte prata om vardagliga ting, bara fnissa åt den urusla bilden och jubla så fort ett program går att följa i fem sekunder. Det är så skönt. Det löser upp knutarna i magen.

På torsdag börjar skolan. Och ett planerat liv. Jag orkar inte med planer riktigt just nu. Det är därför jag sitter uppe klockan ett på natten och läser meningslösa blogginlägg som ändå ingen kommer läsa. För att jag kan. För att jag är ledig.

Men imorgon vill jag...

...rida.
...plocka vinbär. Och kanske lite blåbär.
...klippa mitt hår. Själv. För jag vet exakt hur jag vill ha det.
...möblera om mitt rum.
...sitta på altanen, dricka thé och läsa böcker.
...prata med allra käraste syster.
...skriva en liten kladd till julspelet.
...räkna. Det var alldeles för länge sedan.

Och så vill jag slänga och planera. Slänga det jag inte använder mer. Städa och göra fint. Planera lite. För snart börjar livet igen. Det verkliga livet. Det har tagit en paus ett tag, men nu är det tillbaka igen. På riktigt.

Ångest

2009-08-16T15:54:00.000-07:00

Nu börjar den komma krypande. Höstångesten. Jag känner så väl igen den från förra året. En rastlöshet i benen. En massa hemska tankar i huvudet. En dålig känsla i maggropen.

Förra året: Massvis med tårar. Sammanbrott när människor frågade hur det var att ha börjat gymnasiet. Tårar så fort jag steg av bussen hem. En massa okända människor, en panikartad kapplöpning om vem som kunde skaffa sig vänner först. En skrikande panikångestattack i min säng, med älskade mamma som satt på sängkanten och sa "du kan stoppa det!"

I år förstår jag inte varför den kommer tillbaka. Jag ska börja andra året på gymnasiet med min underbara klass. Skratta med några av de mest underbara människor jag vet. Göra saker jag tycker om, lära mig sånt jag är intresserad av. Spela teater. Räkna.

Men allt jag tänker på är det dåliga. Besvikelsen. Det som blev fel. Misslyckanden. Det som är en så oerhört liten del av mitt liv, varför ska det få ta över?

Och jag är så oerhört rädd. Att misslyckas. Och då kommer tankarna igen.

Få MVG i allt. Du sumpade två ämnen förra året.

Hur skall du lyckas sätta upp ett julspel?

Vem är du attt vara konfirmandledare?

Vem är du att spela teater, du som är fullkomligt talanglös.

Du är inte värd att ha vänner.

Du kommer strula till allt med honom igen. För tredje gången. Det är bara pinsamt.

Tro inte att du är något.

Min Gud, min Gud. Jag behöver dig. Så oerhört mycket. För jag vet att utan dig kommer de där tankarna ta över. Paniken kommer alltid finnas där. En fruktansvärd prestationsångest. För Gud, jag klarar mig inte utan dig. Inte en enda dag. Inte ett enda ögonblick. Låt mig aldrig glömma det.

Om

2009-08-08T06:59:00.000-07:00

Mej&Dej är en blogg om mig, dig och oss.

Mej: Om att vara 17 år och kristen. Om secondhand klänningar och prestationsångest. Om att vara galet kär, och om att vilja vara kär. Om att pussa på en varm hästmule, om att spela teater. Om att gång på gång förlora sig själv, men samtidigt alltid hitta tillbaka. Om att drömma sig bort med filmer, och om att skapa det liv man drömt om.

Dej: Om alla andra. Om världens finaste vänner, om kärleken och Kärleken. Om underbara bloggläsare och urgulliga kyrktanter.

Oss: Om oss som bor på den här jorden. Om vad vi är ansvariga för, och om vad vi inte kan göra något åt. Om vad som skiljer oss, och om vad som förenar oss.

Bless and love
/Hanna